Dogma

  1. Vi har en metamodern världs- och livsåskådning. Det innebär att vi är objektivistiska subjektivister som tror att tillvarons högsta mål är att agera på ett sånt sätt att vi får välmående organismer på en välmående planet. Det innebär att vi är vetenskapligt och existentiellt sinnade fenomenologer och strävar längre än religiös och sekulär humanism. Allt och alla räknas och ska i görligaste mån med. Vi att det är omöjligt, men gör det ändå. Vi är inga perfektionister. Done is better than perfect och assume good faith av de som trots allt försöker göra nåt.
  2. Vi ser att vår tid karakteriseras av en svängningsrörelse mellan aspekter av både modernism och postmodernism. Detta manifesteras som en metamodern form av påläst naivitet, en magisk-pragmatisk realism, en återhållsam fanatism i ständig rörelse mellan uppriktighet och ironi, dekonstruktion och konstruktion, apati och känslodriven handlingskraft. Detta gör vi i strävan efter transcendens – som om en sådan var möjlig. Metamodernister förstår att vi kan vara både uppriktiga och ironiska samtidigt. Att det ena inte tar ut det andra.
    (fritt översatt från Metamodernism: en kort introduktion)

  3. Politiskt-ideologiskt har vi internaliserat det goda som det vetenskaps-orienterade moderna samhället fört med sig och erkänner samtidigt de negativa följdverkningarna för människor, djur och natur. Vidare har vi internaliserat det goda som den subjekt-orienterade postmoderna samhällskritiken för med sig, men ser att postmodernismen splittrar, sårar och tynger människor utan att på avgörande sätt förändra och förbättra det moderna samhället.
  4. I praktiken vill vi helt enkelt genom seriös lek breda väg för och vara med och bygga ett nytt, hållbarare och universal-etiskt liv och samhälle. Vi låter oss inte köpas till att vara med och förstöra jord och vatten och vi låter oss inte stoppas av att våra projekt är omöjliga på pappret. Vi går tillbaka till naturen och det till synes enkla och lilla för att där hämta kraft och näring för fortsatt expansion i det komplexa och stora.
  5. Tillvägagångssättet är att uppbåda modet att göra det själv (DIY), även fast vi ännu inte kan det och ställa många dumma frågor till de som kan mer än oss, så att vi lär oss. Det ger oss möjligheten att sätta oss i den andres skor och komma med konstruktiv och inkännande kritik. Vi ger fritt av vårt överflöd i förståelsen om att ett kopparmynt för den fattige är ett guldmynt för den rike. Vi livnär oss i det ekosystem som uppstår där andra ger fritt och förstår att vårt eget bidrag in i systemet är nödvändigt för att upprätthålla det. Vi förstår att resurser skapas, tillförs och utbytes i en föränderlig intrikat väv av altruistiska och kommersiella motiv. Och att påföljden med nödvändighet innebär ojämlikheter beträffande tillgång till respektive utestängdhet från information. Därför koncentrerar vi vår energi på att göra och dela. Samtidigt behåller vi en kritisk blick som vi framförallt riktar mot oss själva och de maktspel och -sfärer vi medvetet och omedvetet är en del av genom det vi gör och delar.